lördag 20 augusti 2016

Babbel å bubbel, om er läsare å annat som surrar i skallen

 

Nu får ni ett sånt där babbligt inlägg igen. Ett sådant där som det blir när jag inte riktigt orkar samla tankarna riktigt. När det blir allt å ingenting i samma inlägg.
Det är inga inlägg jag känner är värda att föra vidare till eftervärlden men ibland blir det så ändå.
Babbligt och bubbligt, ungefär som det kan bli när man träffar en vän man inte sett på ett tag...

Och ni är ju mina vänner på sätt å vis. Några av er känner jag väl, andra är helt okända och ytterligare några hamnar så där lite mitt emellan.
En sådan läsare träffade jag här om dagen.
En tjej som är bekant med vänner, som jag följer på instagram, som är så snygg att jag faktiskt funderar på om jag har den där lesbiska ådran ändå och som jag visste arbetade på samma sjukhus som jag men inte i vilken befattning eller var.
Plötsligt, när jag var trött som ett as och dessutom superstressad, möter jag denna kvinna i korridoren och hon ropar "Äntligen ses vi!" och ger mej en stor kram. Och sen säger hon att  det känns som om hon känner mej och att hon läst min blogg i flera år.
Jag vet aldrig hur jag ska reagera i sådana situationer?
Jag menar, jag skulle vilja kyssa en sådan människas fötter av tacksamhet, för tänk vilken ära... okända människor som läser mina rader i åratal.
Men jag mumlade väl bara nåt till svar för samtidigt blir jag lite generad när jag möter människor som ju faktiskt vet massor om mej och som jag vet ingenting eller väldigt lite om tillbaka.
Sådana där saker har hänt mej några gånger genom åren.
En gång var det en anhörig till en patient som plötsligt frågade "Är du Asta?"
En annan gång krånglade mitt betalkort på ICA och en okänd kvinna erbjöd sej att lägga ut så länge. Hon gav sej senare till känna i min blogg och visade sej vara en trogen läsare.
Det är verkligen himla häftigt.
Det vore så himla roligt om ni som inte brukar ge er till känna skrev en rad. Vem ni är, hur länge ni följt bloggen, hur ofta ni läser och vad ni gillar minst å mest.
Snälla... 


Två politiska händelser har gjort mej extremt upprörd här i dagarna.
Ett var att den nazistiska skriften "Nya Tider" skulle få ställa ut på Bokmässan i Göteborg i september. "I yttrandefrihetens namn."
Tack och lov mötte det enorma protester. Säkert skrämdes de inte så mycket av besökare som hotade med att bojkotta mässan lika mkt som det faktum att flera utställare och författare hotade med det samma.
Jag hörde en taleskvinna för Mässan uttala sej igår och hon lät riktigt ledsen över beslutet att stänga ute "Nya Tider."
"Yttrandefriheten fick denna gång ge vika för protesterna." sa hon.
Hm.
Nöjd med beslutet hur som helst.
Knappt hade jag hunnit smälta det här innan nästa dårskap nådde mej.
En företrädare för Socialdemokraterna menade att det kunde bli aktuellt med ett förbud mot tiggeri och att man skulle titta på Danmarks och Norges lösning.
Nu raggar S i så grumliga vatten att det är lätt att hålla sej för skratt.
Sossarna borde se och lära av vad som hänt med Miljöpartiet som svikit sina kärnväljare... enl mätningar spås de åka ur riksdagen.
Lika viktigt som kol är på Mp's väljare torde solidaritet vara för S väljare.
Nu verkade inte tiggeriförbudet vara särskilt väl förankrat men undersökningar visar att över hälften av befolkningen står bakom ett sådant förslag och det är nog så deprimerande.
Man känner det tycker jag.
Hör och ser tongångar både IRL, på sociala medier, i kommentarsfält till olika tidningar osv. Vinden blåser tydligt mot ett hårdare och mer intolerant samhälle.
Precis vad som helt är tydligen helt rumsrent att säga om romer. Ingen verkar reagera på att de kallas för slödder, lyxsökare, råttor, kriminella. Få verkar betvivla att de inte är stormrika, rånar åldringar nattetid och kör BMW hela högen.
Det är skrämmande vad som händer med svenskarna och hur fort det går.

Mer då?
Jo vars. Skolångest.
Och så har jag varit sinnessjukt trött på jobbet idag. Sov middag när jag kom hem vilket ju är skitdumt, men ack så skönt.

Och så har jag bröllopsdag idag. Nr 28 i ordningen. Inget vi varken orkar eller har råd att fira men fantastiskt jobbat måste jag ändå säga.

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Fina A <3 - först och främst en massa grattis på bröllopsdagen, både till dig och J.

    Och sedan då? Jo, jag har läst din blogg i flera/många år nu och blev alldeles starstruck och lycklig när jag vid något tillfälle insåg och förstod att vi till och med bor i samma stad!! Och så fick vi en chans att träffas! Och sedan dess räknar jag dig till en av mina vänner :))

    Det jag tycker allra mest om är solidaritet och medmänsklighet. Det jag tycker allra minst om är inskränkthet och rasism.

    Kramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det samma. Vi ses för sällan men jag räknar absolut dej som en kär vän.
      Och snacka om starstuckt när vi möttes, jag var så betuttad att jag inte pratade om annat än dej i flera dagar :) Kram

      Radera
  2. Jag är väl en sån där mittemellan, även om vi lyckats ses och krama på varandra en gång. Annars så håller jag som för det mesta helt och hållet med dig om diverse fanskap som pågår i vårt land. Kriminalisera fattigdom. Jag kräks i munnen samtidigt som jag fortsätter skriva mina FAKTAARTIKLAR för NE om hur romer förvägras utbildning, bostäder och socialförsäkring i sina hemländer. Artiklar baserade på MULTIPLA UTRIKESDEPARTEMENTS EGNA RAPPORTER SAMT ICKESTATLIGA ORGANISATIONERS RAPPORTER SOM BESKRIVER VERKLIGHETEN FÖR ROMER I VÅRT EUROPA. Men vem bryr sig om sanningen ute i stugorna? De kanske tycker att det är bättre att människor utan möjligheter får vända sig till stöld istället för att be om medel? Vad vet jag... Men du vet.
    Kokar.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en bloggsyster som jag ser upp till å beundrar och jag tror, trots att vi är rätt olika, att vi skulle kunnat bli nära vänner om vi bott närmre varann. Hur som helst vore det jättekul att ses igen. Kram A

      Radera
  3. Jag hoppas jag inte är en av de osynliga, även om jag inte längre orkar kommentera som jag gjorde förr. Jag har följt dig sen jag började blogga tror jag, på Ameliabloggen, typ 2010... Och jag hoppas, hoppas vi kan ses snart!

    SvaraRadera
  4. Jag är också en regelbunden läsare. Vi lever rätt olika liv (jag bor i Sthlms innerstad, har en hög årsinkomst, har länge varit singel (men det är lite tveksamt nu...;-), är ensamstående mamma, har doktorerat, kommer från en kärnfamilj, reser ofta ensam runt hela världen, etc), men vi har ändå rätt lika värderingar, särskilt politiskt! Det tycker jag är häftigt! Tycker inte minst att det är kul att läsa inlägg från dig som blivande barnmorska, som mamma & mormor och om sex...;-)

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare