lördag 13 augusti 2016

Lyssna tips och tankar kring good enough

Marianne Lindberg De Geer.jpg

Jag har lyssnat mycket mindre på "Sommar i P1" än vad jag brukar göra, jag vet inte varför för jag gillar det som sjutton och märkligt nog brukar det inte vara de som man känner till så väl som är bäst.

Några har jag hunnit lyssna till i alla fall och bäst har Marianne Lindberg De Geer varit, konstnär, dramatiker och regissör. Lyssnade ni på henne? Om inte så tycker jag att ni skall göra det!
Mariannes sommarprat handlade om sin barndom. Om att försonas med odugliga föräldrar och hur andra vuxna människors värme och tröst i viss och tillräcklig mån kan ersätta föräldrar som inte förmår.
Marianne växte upp "i en bättre familj" där pappan var överläkare på en röntgenavdelning och mamman var utbildad sjuksköterska men avskydde sitt jobb och efter att hon gift sej blev hon hemmafru som var ointresserad av både barn och hushållssysslor. I familjen fanns även hembiträden som kom och gick.

Mer ska jag inte berätta för jag vill att ni ska lyssna själva men hennes berättelse har stannat kvar hos mej.
Inte minst det här hon förmedlade med att det kan räcka med så lite av mänsklig kärlek för att en människa ändå ska klara sej.
Jag tänker på min egen uppväxt, även jag med två föräldrar som på liknande sätt inte höll måttet. Pappa... som i den mån han fanns i mitt liv vilket verkligen inte var många stunder stod för straff och uppläxning, hot om stryk.
Mamma som... ja som bara orkade älska ett av sina barm. Och då inte mej.
Min räddning och mina sådana personer som tillförde kärlek och trygghet var mina morföräldrar i huvudsak och delvis min barndoms bästis mamma.
Min kompis mamma hade mej aldrig i knät och var inte kärleksfull på det viset men hon serverade oss mackor, plättar el bullar när vi kom hem från skolan, där fick jag vara barn, leka högljutt, skita ner mej, vara bland djur.
Det var även... i tonåren... min moster som sedan visade sej vara djävulen själv och som utsatte mej men framför allt sina egna barn för sexuella övergrepp, misshandel och ständiga hot. Men under några år, medan jag inget visste, var hon min bundsförvant och trygghet. Den som allra mest., i långa samtal, präglade mej i tankar kring solidaritet.
Märkligt. Och ett av mina svåraste sår som tog lång tid att läka.

Människan har en vidunderlig förmåga till att läka. Vi har en inneboende kraft att vilja bli hela och att använda oss av det som ändå var bra.
Det är en tröstande tanke till alla föräldrar därute som liksom jag känner att de brustit på olika vis.
Good enough begreppet är faktiskt sant.
Att älska, att göra sitt bästa, att prata och att säga förlåt. Man kommer långt på det.

Puss/ Asta

9 kommentarer:

  1. Sluta upp med att skriva en massa djävla lögner om oss,din elaka självupptagna bitterfitta.
    Jim Boström.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är alltså min pappa. Tänkte ta bort, för ärligt talat skäms jag över den. Men var å en får skämmas för sej själv. Vill du kära pappa så får du väldigt gärna skriva vad som var lögn här men då helst utan gammal unken härskarteknik.

      Radera
  2. Ja vad ska man säga? Jag väljer att inte säga någonting, för varken kommentaren eller mannen som skrivit den är värd besväret. /Emelie.

    SvaraRadera
  3. Oj ! Ja just det Emelie, vad säger man .... ? Får tårar i ögonen ... tänker på min egen pappa, han hade försökt ta ner månen för oss barn och barnbarn ... om vi bett om det! Livsvillkoren är inte rättvisa! Heja dig Asta! /Mormor

    SvaraRadera
  4. Jag blir smått chockad av en sådan kommentar från sin egen far. Om det är någon som ska skämmas så är det den mannen. Jag hoppas att han är upplyst över vilken förlust han lider över att förlora dig, du värdefulla älskade syster, först då känner han smärtan.

    SvaraRadera
  5. Meen åååh?? Mållös över din sk. pappa... jag ville bara gå in och berätta att jag va på Lasse igår och det var såååå fantastiskt!!

    SvaraRadera
  6. Jag har läst din blogg under många år. Det känns som om jag känner dej Asta. Vad har du egentligen skrivit om din pappa. Att han inte var närvarande när du var liten, att han inte ställde upp i vintras när du behövde det. Ljuger du om det? För annars vet jag inte vad den där Jim menar. Har i dina inlägg ofta tolkat kärlek och saknad efter din far. Släpp honom precis som de andra har skrivit. Hur kan man kalla en kvinna elak bitterfitta och då i synnerhet sin dotter. Saknar ord. Fy fan.

    SvaraRadera
  7. Jag blir fan mållös. Skämmes ta mej fan pappa Jim!

    SvaraRadera
  8. Men snälla Jim Boström (om det nu är den verkliga Jim Boström), lögn handlar om att man avsiktligt säger något som inte är sant. Men en människas upplevelse är ALDRIG lögn. Det handlar om just upplevelse. Alldeles oavsett om motparten upplever det som lögn. Man kan ALDRIG ta ifrån en människa hennes upplevelser. Och, att kalla sin dotter (om du nu är pappan) för "bitterfitta" är väl under varje människas värdighet. Tycker du inte det själv? Den Jim Boström jag har mött på FB, har aldrig uttryckt sig på ett sådant nedvärderande sätt. Jag får uppenbarligen ändra min uppfattning. Istället tycker jag, om jag får vara uppriktig, att Jim B borde ha svarat på ett helt annat sätt. Mer ödmjukt. Om din dotter har farit illa, borde det inte rendera i eftertanke? Man kan alltid göra gott, för att lindra det som gör ont.
    Om jag vore du, Jim Boström, är det precis vad jag hade gjort. Försökt göra annorlunda, visa medkänsla och kärlek, vilja till att förändra relationen. Det kostar väldigt lite. Och kan göra under!! Gör UNDER!!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare