lördag 17 maj 2014

Homogami

 

I tredje avsnittet av Svt's spännande realityserie om när Greta och Staffan söker kärleken med hjälp av vetenskapen i Kärlekskoden talade de idag om homogami.
Studier från olika håll i världen visar tyvärr att den gamla klyschan "lika barn leka bäst" stämmer.
Lyckliga par visade sej ofta vara av liknande sort, detta gällande områden som ålder, intressen, utbildningsnivå, bakgrund och politiska värderingar.

Hur är det med dej? Hur viktigt är sådana faktorer för dej? Eller rättare sagt, hur viktigt tror du att sådana aspekter är för hur du väljer partner, vad du attraheras av och hur stora chanser er relation kommer att ha på lång sikt?
Jag tror, precis som det sas i programmet, att vi inte alltid är medvetna om hur vi väljer och varför.

Jag tror det har en del med ålder att göra. Så är det nog för mej i alla fall.
Som äldre, om jag idag skulle letat ny partner, skulle de faktorerna absolut spela in.
Inkomst och yrke känns som mindre betydelsefulla än intressen och politiska värderingar.
Jag skulle aldrig välja, eller ens bli intresserad av en man, som låg för långt bort ifrån mej själv vad det gäller det.

Att ha stark familjekänsla. Tycka om djur och i synnerhet hundar då.
Att kunna föra sej, vara hyfsat allmänbildad, intresserad av sin omvärld och socialt kompetent.
Humor. Trygghet. Att vara en självständig och självgående individ som vill dela mitt men som oxå har egna intressen.
Å så måste han ha ett socialt patos så klart. Vara röd eller åtminstone dra mot mitten.
"Givande diskussioner" skulle då passionen falnat tillsammans med mej bli infekterade gräl om han var mörkblå moderat med den typen av värderingar och syn på individen och kollektivet som det för med sej.
Sverigedemokrat är förstås uteslutet.
Allt sådant här är efter ett första intryck väldigt mycket viktigare för attraktionen än glittrande ögon eller snygg bröstmuskelatur.

Jag tror inte att jag är särskilt ensam om att känna så.
När jag iakttar par i min omgivning som lyckats hålla en stark och lång kärleksrelation så spelar sådana här faktorer in. 
Vad tror du?
Bekräftar dina relationserfarenheter mina tankar (som faktiskt oxå är vetenskapliga) eller har du motsatta?

Puss/ Asta

9 kommentarer:

  1. Tja så länge en inte blir fullkomligt lurad så ja jag tror (och vet) att man söker lika. Det ser jag nu. Jag sökte och jag fann. Vi har olika synvinkel på vissa saker men vi brukar komma fram till att vi tycker lika. Har bara olika sätt att säga det på. Till skillnad på innan då jag blev lurad till att tro att vi tyckte samma. (Ja läser du detta C så var det så. Jag tog nog inte på någon för stora kläder. Han bytte outfit helt under våra 5 år.;-)) Tror också att det är viktigt att tycka, om inte samma så lika. Lika lite som jag skulle bli kär i en bonde så skulle jag nog inte falla för en sd:are eller nazze. Det politiska har blivit att viktigare för mig. Kram din favorit-stalker

    SvaraRadera
  2. Ahhh, intressant ämne.. Och jag kan konstatera att det inte gäller mig - delvis. Jag

    SvaraRadera
  3. Oj då - tryckte i förväg… Nåväl: min man är förvisso lika gammal som jag men där slutar likheterna. Vi har helt olika bakgrunder: olika nationaliteter, religioner och vi kommer från helt olika familjekonstellationer. Olika språk. Helt olika utbildningsnivå och intressen. Politiskt skiljer vi oss inte åt idag - men han har alltid tagit avstånd från ALLT vad politik innebär och vägrat diskutera det, medan jag varit mycket aktiv hela vårt äktenskap. Nästa år har vi varit gifta i 20 år. Vi har varit i hop i 21 år. Men, vi älskar våra barn lika mycket och vi har samma syn på respekt. Så jag vet inte riktigt…

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart finns det alltid människor som avviker fr alla regler men jag tror att det finns mer av sånt här i attraktionskraften än vad man är medveten om. Å du och din man har oxå mkt som är likt. Kram

      Radera
  4. Vet inte om vi var lika eller om vi blivit lika, jag och min man. Men vi var samma ålder, hade samma intressen och samma värderingar när jag vi träffades. Men jag tror aldrig att jag medvetet letat efter någon med en viss uppsättning egenskaper, jag bara vet när någon kommer att vara kompatibel med mig och det tycks gå ganska snabbt för mig att bestämma mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är mkt vi inte är medvetna om. När jag ser bilder på er så ser jag många likheter.
      Man (eller läs jag) vill inte att det ska vara så. De romantiska sagorna man är uppvuxen med handlar ju ofta om olikheter. Olika kulturer, olika börd osv.

      Radera
  5. Intressant. Och inte helt lätt. När man dejtar på nätet blir det lätt fokus på sådant som står på cv:t och det tycker jag ibland känns rätt knäppt.

    Man mejlar ett tag med någon som verkar perfekt, men när man träffas i verkligheten finns där inga känslor. Så det där fysiska, själva attraktionen, måste också till.

    För övrigt träffade jag en av de där singlarna som Greta inte valde i går. I verkligheten, alltså. Han var varken kul eller attraktiv! Många framstår också som bättre i rutan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men oj! Vad spännande. Nu blev jag nyfiken på vem.
      Ingen av Gretas val skulle passa mej. Dels för att de är för unga men sen går jag igång mer på arbetarklasstuket, förmodligen för att det är den typen man jag kan. Det LÅTER så roligt å spännande att nätdejta men jag har hört många beskriver samma som dej. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare